Sophie

Jag tänker på dig.
Undrar varför du aldrig mer kommer få uppleva värmen. Solen. Sommaren.
Aldrig mer kommer kunna se din son leka eller växa upp.
Aldrig mer kommer få umgås med dina nära och kära.
Aldrig mer kommer kunna njuta av saker vi har runt om oss, det som gör livet värt att leva.

Du är ett år äldre än mig. Det är ingen ålder.
Vem har bestämt att du inte ska få leva till du blir gammal? Vem har bestämt att just du skulle hamna i denna sitsen?
Vem är så orättvis i denna världen?

Jag mår dåligt av tanken på var du är just nu och vad som kommer att hända.
Mår dåligt av att tänka på hur din man och din son ska försöka gå vidare utan dig. En hustru. En mamma.

Mitt hjärta blöder för dig.
Jag hatar cancer.

Bara önskar att något fanns att göra. Att ett mirakel uppstod.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback