Sorgens dag
Är så arg och besviken att livet är så himla orättvist ibland..
Vem bestämmer att alla fina, underbara varelser måste lämna jordelivet alldeles förtidigt?
Jag undrar verkligen det..
Bort med allt skit istället. Alla onda.
Ni förstår säkert att jag syftar på;
Carnita.
Hon var så snäll. Ville vara alla till lags.
Jag litade så innerligt på henne.
Hon var den jag vågade anförtro mig till.
Hon var den jag passade ihop med,
och hon var den jag red både på lektioner och tävlingar.
Hon var den jag tävlade och tog rosetter med.
Hon och jag fick höra att "ni är så fina ihop".
Jag är helt tom.
Fattar ingenting.
Allt har gått så fort..
I somras såg jag framemot att hjälpa till i stallet flera dagar i veckan för att Carnita skulle komma igång.
Bara umgås med henne.
Och nu är hon borta.
På ett enda sätt känns det bra, och det är att hon slipper lida.
Lilla älskling. Hur länge hade du gått och haft ont?
Jag red ju på dig i juni/juli.
Jag var bland de första som red dig när du kom till oss och bland de sista som red dig innan du lämnade oss.
Finns inga ord som beskriver hur tomt allt kommer bli utan dig.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare med min ridning,men på ett eller annat sätt löser det väl sig.
Det viktigaste är att du inte har ont mer.
Vila i frid du underbara varelse.
Var du än är du så hoppas jag att du har det bra.
Jag saknar dig så det gör ont.
*I will always remember you*
Vem bestämmer att alla fina, underbara varelser måste lämna jordelivet alldeles förtidigt?
Jag undrar verkligen det..
Bort med allt skit istället. Alla onda.
Ni förstår säkert att jag syftar på;
Carnita.
Hon var så snäll. Ville vara alla till lags.
Jag litade så innerligt på henne.
Hon var den jag vågade anförtro mig till.
Hon var den jag passade ihop med,
och hon var den jag red både på lektioner och tävlingar.
Hon var den jag tävlade och tog rosetter med.
Hon och jag fick höra att "ni är så fina ihop".
Jag är helt tom.
Fattar ingenting.
Allt har gått så fort..
I somras såg jag framemot att hjälpa till i stallet flera dagar i veckan för att Carnita skulle komma igång.
Bara umgås med henne.
Och nu är hon borta.
På ett enda sätt känns det bra, och det är att hon slipper lida.
Lilla älskling. Hur länge hade du gått och haft ont?
Jag red ju på dig i juni/juli.
Jag var bland de första som red dig när du kom till oss och bland de sista som red dig innan du lämnade oss.
Finns inga ord som beskriver hur tomt allt kommer bli utan dig.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare med min ridning,men på ett eller annat sätt löser det väl sig.
Det viktigaste är att du inte har ont mer.
Vila i frid du underbara varelse.
Var du än är du så hoppas jag att du har det bra.
Jag saknar dig så det gör ont.
*I will always remember you*
Kommentarer
Trackback